Användaravtal

Jag valde att titta på Twitters anvädaravtal eftersom jag blev så förvånad då jag fösta gången loggade in på tjänsten och den kunde ladda ner alla mina emailadresser och bad mig om tillåtelse att skicka inbjudan till Twitter till dem alla. Höjden av hårdförsäljning, tyckte jag!
Basregler är bl.a man måste vara 13 år gammal, man får inte göra något olagligt på sjaten, man får inte skicka spam till andra, man måste uppföra sig hövligt och respektfullt, man får inte hacka eller lägga in virus o.dyl.
Allmänna villkor är bl.a. att Twitter förbehåller sig rätten men är inte tvungen att ta bort inlägg som är anstötliga, olagliga eller som strider mot någons upphovsrätt. Det är tillåtet att använda material som finns på Twitter utanför Twitter, men det måste då finnas en länkt tillbaka till Twitter.
Copyright: användarna behåller rätten till det material som läggs in på tjänsten.Man kan ta bort sin sin profil och sitt material genom att radera det och det blir då ingenting kvar i Twitter. Twitter lovar ta bort allt material som strider mot copyrightlagar om man kan bevisa att så har skett.
Twitter registerar data om användarna vid inloggning och då man rör sig i tjänsten. Man kan välja hur mycket (och riktig) information man vill avslöja om sig själv. Informationen lagras på servrar i USA och man följer amerikansk lagstiftning om hur datan får användas. Twitter använder sk. Cookies för att samla in information om vilka webbsidor användarna rör sig på. Twitter använder sig av underleverantörer för delar av sin service och dessa har då tillgång till användarnas data. Också om Twitter säljs eller fusioneras med något annat bolag överförs användardata till detta bolag.
Twitters användaravtal verkar vara typiskt för webbtjänsterna av idag. Som användare av tjänsterna måste man vara medveten om hurudan information som samlas in och vad den kan användas till. Det är sedan upp till var och en att avgöra om man är med på noterna eller om man väljer att stå utanför. Denna möjlighet har man om tjänsten skall användas i privatbruk och på fritiden. I liten annan dager kommer frågeställningen om man i t.ex. undervisningen använder tjänsten och eleverna då mer eller mindre blir tvingade till det.

Cyberhot

Artikeln vi skulle läsa som behandlar cyberhot tar upp främst mer tekniska hot, dvs. bl.a. malware, botnets och cyberwarfare. Dessa är nog alla allvarliga hot men inte sådana man kan göra så mycket åt på det individuella planet.

Internet och de social tjänsterna där är oerhört fina verktyg för global kommunikation och interaktion. Kanske beroende på att tjänsterna är relativt nya känner man sig osäker på hur mycket man kan och bör avslöja om sig själv. Den information man lägger ut på nätet kan användas i illvilliga syften, men hur troligt är det? Det är väl klart att där man kan förlora pengar, t.ex. vid betalningar över Internet eller vid olika slags bedrägerier, måste man vara på sin vakt och vara mån om att förbindelserna är säkra. Men om man deltar i olika sociala nätverk på Internet och där lämnar privat information, hur varsam bör man vara. Det finns ju så otaligt många användare på Internet - hur troligt är det att just ens information används i illvilligt syfte om man inte är en bemärkt person utan bara en Matti Meikäläinen? Är det inte troligare att man råkar illa ut om man går hem från krogen en sen kväll i Helsingfors?

Det är viktigt att användarna är medvetna om de hot som finns på Internet så att de själva kan välja hur mycket och vilken information de lägger ut på där. Samtidigt tror jag att det kommer att utformas regler och en etikett för hur man beter sig på Internet, på samma sätt som det finns i annat sällskapsliv. Men jag medger att för närvarande går det kalla kårar längsmed ryggraden då man går med i en ny tjänst (som vi gjort jag vet inte hur många gången under den här kursen) och inte är riktigt säker på vad man gett sig in på.

Virtuella världar

Kim Holmberg ger i sin artikel en kort introduktion till virtuella världar med utgångspunkt i Second Life och tar upp hur dessa kan vara till nytta för biblioteken. Artikeln är publicerad i tidskriften Bibban. Artikeln refererar en undersökning som Kim Holmberg och Isto Huvila gjort om hur studerande upplever föreläsningar i Second Life. Det råder delade meningar om hur bra en virtuell värld kan stöda det social umgänger mellan studerande. Virtuella världar ses alltså inte som ersättare för direkt kontakt mellan de studerande. Däremot uppfattades virtuella världar som ett bra komplement till andra tekniska lösningar som används i distansundervisningen.

Artikeln redogör sedan för två möten med bibliotekarier artikelförfattaren haft på Second Life. Den ena är från USA och den andra från Australien. Båda betonar hur bra Second Life är för att hålla kontakt med andra bibliotekarier runtom i världen. Det är enkelt att få kontakt med kolleger och Second Life kan utnyttjas för konferenser o.dyl. Båda ser det som viktigt att bibliotekarierna prövar på Second Life eller någon annan virtuell värld för att hålla sig ajour med utvecklingen. Virtuella världar är ett verktyg för bibliotek och undervisning i framtiden.

Bibliotek 2.0 i verkliga livet

Kollade in hur vilka aspekter av bibliotek 2.0 Umeåregionens bibliotek har förverkligat. De interaktiva tjänsterna på hemsidan har sökning i bibliotekskatalogen, tagmoln (men framgår inte om det är användarnas taggar eller bibliotekets)och användarnas senaste favoriter. Användarna kan lägga in kommentarer på de artiklar och händelser som finns på sidan. De kan skapa egna sidor genom att logga in. Där kan de hantera sina lån, ge tips om böcker, ge kommentarer osv. Sidorna är välgjorda och verkar intressanat, det finns något för både ungdomar, barn och vuxna. Användarna verkar inte vara väldigt aktiva på sidorna men bibliotekspersonalen gör ett bra jobb som säkert tar mycket tid. Tagmolnet kräver säkert inte mycket underhåll då de en gång är upplagt och ger intressanta uppslag och tips om böcker man kanske inte läst inom något område man är intresserad av.

Vi fortsätter med taggar: Maui Community College Library. Biblioteket har använt Delicious för att tagga artiklar med relevans för undervisningen (får man anta). Taggarna finns i ett moln, man klickar på dem och kommer till artiklar med den taggen. Här krävs det nog en viss arbetsinsats för att hitta artiklarna och tagga dem. Men väldigt nyttigt för de studerande!

Ann Arbor District Library's Wall of Books är en god idé men skulle kräva litet närmare förklaring. På vilka grunder är dessa böcker valda och av vem? Det är trevligt och lockande att kunna se pärmen på böckerna och genom att klicka på dem kommer man till mer detaljer. Har Ann Arbor övergett det här projektet? Verkar som om bokväggen senast var uppdaterad 2005. Jag gick in på Ann Arbors hemsida för att hitta mer information om den men hittde ingenting. Kanske för arbetsdrygt? Det här med bokpärmar kunde också finländska bibliotek inkorporera i sina kataloger. Katalogen blir mer färggrann och attraktiv.

Jaiku och närstudieträffen

Tyvärr var jag sjuk senaste veckoslut och kunde inte vara med på närstudieträffen. Hoppas den var givande och att ni hade skojigt.

Jag försökte redan före den logga in på Jaiku men lyckade varken då eller idag. Jaiku begär att man skall "Request an invite", jag gör det, skriver in min mailadress och väntar på svar ... som aldrig kommer.

Bibliotek 2.0

Caseys och Savastinuks artikel "Library 2.0 Service for the next-generation library" diskuterar olika sätt utvecklandet av tjänster inom ramen för bibliotek 2.0 kan vara till nytta för biblioteken i dagens värld med hårdare finansiering och ökande krav från kunderna. Kännetecknade för bibliotek 2.0 är interaktivitet och att kunderna deltar i utformningen av innehållet i tjänsterna. En för mig ny tanke som artikeln tar upp är att man med hjälp av dessa tjänster också kan betjäna kunder med speciella önskemål. Jag vet inte riktigt hur engelskans "long tail" skall övrsättas, men idén är väl att tjänsteutbudet kan utformas individuellt och man kan tillmötesgå också andra önskemål än bara det som nu just är i ropet. Efterfrågan på "non-hits" är mycket större än på "hits".

Bibliotek 2.0 handlar alltså om öppenhet och interaktivitet. Denna öppenhet sträcker sig också till den teknologi som används. Det skall vara möjligt att kunna modifiera systemen och katalogerna. Detta kan ställa krav på datakunskap men det finns en massa bra gratisprogram som kan användas. Främst krävs intresse och att man är medveten om utvecklingen. Det man också måste ha i åtanke är kundernas rätt till skydd av privat information.

Kommentarer

Klockan är mycket och nu fungerar inte kommentarerna längre. Försökte på två olika bloggar så lägger in dem här (som några andra också varit tvungna att göra).

Jag kollade också biblioteken på Face Book och lyckades inte hitta något som använde Face Book speciellt innovativt. Sidorna i Face Book lockar inte mer än de vanliga hemsidorna. Jag frågar mig också hur användarna hittar sidorna i Face Book. Man måste ju redan ha ett visst intresse för att söka på "bibliotek".

Det var nu första gången jag var inne på Face Book (registrerade mig motvilligt men nyfikenheten tog över). Jag hade väntat mig en mer spännande sajt utseendemässigt. Den ljusblå färgen är väldigt konservativ. Jag måste ha fel om Face Books målgrupp: 20-30 åringar?