Kommentarer

Klockan är mycket och nu fungerar inte kommentarerna längre. Försökte på två olika bloggar så lägger in dem här (som några andra också varit tvungna att göra).

Jag kollade också biblioteken på Face Book och lyckades inte hitta något som använde Face Book speciellt innovativt. Sidorna i Face Book lockar inte mer än de vanliga hemsidorna. Jag frågar mig också hur användarna hittar sidorna i Face Book. Man måste ju redan ha ett visst intresse för att söka på "bibliotek".

Det var nu första gången jag var inne på Face Book (registrerade mig motvilligt men nyfikenheten tog över). Jag hade väntat mig en mer spännande sajt utseendemässigt. Den ljusblå färgen är väldigt konservativ. Jag måste ha fel om Face Books målgrupp: 20-30 åringar?

Sociala nätverk

Loggade in på Face Book för att kolla hur biblioteken använder sajten.

Sök på ”bibliotek” = 500 träffar; ”kirjasto” 431 träffar
Kollade några på måfå: face book används som en blogg av bibliotekarier för att diskutera Bibliotek 2.0. Och så kom jag in på en massa andra närliggande grupper som också har ämnesrelaterade diskussioner. Face Book används tydligen mycket som instant messaging. OK det här var grupper...

Sedan sidor (med fans!): öppethållningstider, bilder på Wii (är det bibliotekarien som roar sig?), konsthörnan, evenemang med RSS-feed, bloggar, videon över evenemang, länk till bibliotekets Google-kalender och Google-search. Fansen verkade mest vara bibliotekens egen personal.

Det här var första gången jag använde Face Book så det kanske beror på ovana att jag inte kunde hitta något riktigt intressant. Diskussionsgrupperna kan ge bra tips och information om biblioteksvärlden, men ger bibliotekens sidor verkade inte ge mer än de vanliga hemsidorna på Internet. Verkade inte som om användarna är med och gör sidorna. Biblioteken verkade inte heller använda de apps (applications) som är möjliga i Face Book, t.ex. Librarian och BooksiRead.

Face Book är lätt att använda. Det tar säkert inte så mycket tid att lägga upp en sida men att sedan upprätthålla den och göra den intressant och interaktiv kan kräva mer, framför allt intresse, av bibliotekarien.

Ger detta faktiskt mervärde?

Face Book

Veckans artikel behandlar hur biblioteken kan använda sociala nätverk och då i första hand Face Book. Artikeln refererar ett projekt vid London School of Economics där projektmedlemmarna använde och tog reda på hur Face Book kunde användas av bibliotek.

Face Book är intressant för att det används av så många och är mycket populärt bland unga studerande. Face Book är i tiden och är rolig. Biblioteken har här en chans att nå unga i deras eget utrymme (vilket också kan ses som negativt: ungdomar vill inte umgås socialt med lärare och bibliotekarier!). Artikeln refererar några potentiella problem med användningen av Face Book: intrång i privatlivet, det är en kommersiell sajt, social och professionell användning blandas ihop, har personalen tillräckligt tid att utveckla bibliotekets närvaro i Face Book.

Artikeln refererar till en annan undersökning (OCLC (2007) Sharing, Privacy and Trust in Our Networked World. Available at: http://www.oclc.org/reports/sharing/ (Accessed 16th January 2008) som kommit fram till att Web 2.0 inte skapas genom att lägga till webbapplikationer på befintliga sajter utan blir till genom att användarna deltar i skapandet av den.

Man undersökte också för vilket ändamål biblioteken använder Face Book: kontaktinformation, öppethållningstider, länkar till nyttiga resurser, katalogsökningar och instant messaging. Detta var i januari 2008 - det skall bli intressant att själv logga in på Face Book och se hur det utvecklats.

Artikeln kommer fram till att Face Book och andra sociala nätverk kan vara till stor nytta för biblioteken genom att på detta sätt höja deras profil och nå nya användare. Det man måste tänka på är hurudan information man lägger ut på nätet. Ett bra tips är att tänka på vad man har på sitt arbetsbord på jobbet och därifrån dra paralleller till Face Book och inte där avslöja mer privata saker. Men å andra sidan: kanske Face Book ger möjlighet till en mer personlig kontakt med kolleger.

Folksonomier

Läste veckans artikel "Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of Manual Indexing?". Artikeln påpekar att taggning är en återgång till indexering med termer efter sökmaskinernas monopol med fulltextindexering. Skillnaden nu är ju då att vid taggning används inte kontrollerad vokabulär och tesaurier. Vem som helst kan tagga, dvs. placera etiketter på dokumenten på Internet. Vilken tagg som väljs är beroende av en intellektuell process som involverar begreppsanalys och översättning, dvs. sökandet efter en etikett eller tagg för det man kommit fram till att dokumentet handlar om i begreppsanalysen. Resultatet av denna översättning är subjektivt. Artikeln går sedan in på olika roller man kan ha vid taggningen och den återkoppling på använda taggar som finns. T.ex. i Wikipedia måste det finnas ett visst konsesus bland användarna om hur artiklarna skall taggas. Slutsatsen är att taggning och indexering med kontrollerad vokabulär nog inte är så långt ifrån varandra. Också vid taggning finns det återkoppling som leder till viss konsesus i fråga om vilka taggar som väljs. På så sätt uppkommer folksonomier.

Delicious

Är nu med också på Delicious. Lade in prenumeration på jaiku, twitter och wikis. Blev information overload direkt. Finns det något sätt att begränsa "sökningen". Ben hade visst försökt lägga in två ord men det hade inte lyckats.

Lade också upp en länk till Delicious och några andra sidor i min blogg.

Wikipedia och wikis

Jag har nu läst de två artiklarna om Wikipedia.

Bryant, Forte och Bruckman refererar i sin artikeln en undersökning om hur de som bidrar till Wikipedia uppfattar sin roll. Undersökningen identifierar en initial roll som novis som gradvis övergår i en mer aktiv roll då bidragsgivaren blir mer van och mer säker på sig själv och vågar ge mer omfattande bidrag till Wikipedia. Artikeln redogör också för den känsla av ansvar och tillhörighet bidragsgivarna har gentemot Wikipedia. De upplever inte bara en ansvarskänsla för sin egen artikel eller sina egna bidrag utan för hela Wikipedia, de upplever sig ha en samhörighetskänsla med gruppen. De vill göra Wikipedia till ett bra uppslagsverk. Artikelns författare ser detta som ett fenomen också i en vidare bemärkelse:

As we come to better understand new patterns of computer-mediated cooperation, we can better leverage those models in our design of novel cooperative systems

Denna ansvarskänsla tycker jag verkar väldigt betryggande med tanke på Wikipedias tillförlitlighet. Artikeln i Nature bekräftar Wikipedias tillförlitlighet. Man hade sänt artiklar i olika ämnen från Widipedia och Encyclopedia Britannica till specialister på i frågavarande områden. Resultatet var att de båda encyklopedierna var i stort sätt lika tillförlitliga. Det man kunde se skillnad på var kvaliteten på texten som var bättre i Britannica.

Fastän artiklarna i Wikipedia inte genomgår någon formell granskning av experter och vem som helst kan editera dem, utsätts artiklarna nog för kontroll av andra bidragsgivare och innehållet i dem diskuteras och förbättras.

Uppdatering

Har nu börjat litet på det "stora" kursarbetet och presentationen. Tänkte skicka det till Rasmus så att vi kommer igång. Vecka 8 är det sportlov och semester och då blir det ingenting gjort. Det här är nog mera lämpligt som en Twitter...

Ju mer man läser kurslitteraturen och följer med vad som skrivs i tidningarna om "sociala webben" desto mer övertygad blir man om att detta är ett fenomen som kommit för att stanna. De tycks fylla ett behov hos allmänheten. Men eftersom fenomenet är så nytt har det än så länge vissa "biverkningar". Vi måste lära oss hur man använder sig av de nya möjligheterna och hur man skyddar sig mot de negativa effekterna. I dagens Husis refererades ett fall av identitetsstöld, som i och för sig kanske var rätt så oskyldigt (eller skall det rubriceras som mobbning på nätet), men som är symptomatiskt för missbruk av personliga uppgifter som finns tillgängliga för alla.

Twitter och Jaiku

Min grupp har till uppgift att sätta oss in i fenomenen Twitter och Jaiku. Dessa två är plattformer för mikroblogging. Mikroblogging är i princip samma som blogging men meddelandena är kortare, upp till 140 tecken, och har mera karaktären av kommentarer till alldagliga händelser. Tjänsten Twitter är väl mer internationellt känd, bl. 10 Downing Street, Barack Obama och BBC använder sig av Twitter. Jaiku har nu köpts av Google och kan väl därigenom anses ha finansieringen klar, medan Twitters verkar vara mer osäker. Båda tjänsterna kan också användas på mobiltelefoner.
De två artiklar jag har läst är All a Twitter av Ellyssa Kroski (School Library Journal, juli 2008) och Blogs Are Dead! Long Live Blogging! av Tony Byrne, January/February 2009 Issue av EContent (http://www.econtentmag.com/Articles/Column/Technology-Watch/Blogs-Are-Dead!-Long-Live-Blogging!-52241.htm).
Elyssa Kroski ger i sin artikel en kort introduktion till mikroblogging. Tjänsterna är lätta att använda och det är därför lätt att komma igång med dem. Mikrobloggen kan vara privat eller publik, man kan bjuda in sina vänner eller andra kontakter att följa ens mikroblogg. Det kan alltså vara ett sätt att hålla kontakt och upprätthålla sina sociala relationer. I biblioteksvärlden har Twitter använts för att t.ex. meddela om nyförvärv, händelser på biblioteket och för korta recensioner av böcker. Enligt Kroski är mikrobloggar också ett bra sätt för bibliotekarier att hålla kontakt och a jour med händelser inom biblioteksvärlden. Mikrobloggar kan också används av företag t.ex. för att svara på kundförfrågningar och för att ta reda på om och i vilken utrsträcking deras produkter diskuteras (med hjälp av s.k. webminers). En rätt så rolig idé är twitterlit.com och kidderlit.com som ger första raden i godtyckligt utvalda böcker med länkar till Amazon.com där man då kan läsa mer om boken och naturligtvis köpa den (har detta utnyttjats av något bibliotek?).
Den andra artikeln jag läste var mer kritisk till mikroblogging. Författaren medger att mikrobloggar ger möjlighet till mer spontana kommentarer och att tjänsterna är mindre kommersiella än många bloggtjänster, men i och med att mikrobloggar är så korta, ger de inte möjlighet till verkliga dialoger och djupare analyser av ett ämne. De är bra för efemära trivialiteter men inte för att reda ut komplexa begrepp och fenomen.
Mikrobloggar är ett relativt nytt fenomen och tiden får väl utvisa i vilken riktning de utvecklar sig, men nu verkar det som om mikrobloggar är mer ägnade för korta, personliga kommentarer medan bloggar och hemsidor är viktigare då man behöver mer utrymme för kommunikationen.

LibraryThing

Meningen med den här kursen är väl att vi skall få upp ögonen för vad som pågår på informationsområdet just nu. Jag måste säga att det lyckas den mycket väl med åtminstone för min del. Som många andra har jag väl litet svårt att förstå varför man skulle vilja skapa sociala kontakter elektroniskt och inte fysiskt, men man måste väl se det som ett alternativ och inte som något som utesluter varandra.

Jag har blivit helt såld på LibraryThing. Kunde man tänka sig att biblioteken hade en tjänst där kunderna kunda pricka för och kommentera de böcker de har läst av bibliotekets samlingar. Tjänsten kunde sedan fungerar som LibraryThing, där man kan "möta" andar som läst samma böcker eller är intresserade av liknande ämnen.